Det tyska klassystemets historia

Det tyska patentverket började utveckla ett klassystem för sina patentdokument 1877. Det publicerades sedan i sju upplagor mellan 1906 och 1958, först som "Verzeichnis der deutschen Patentklassen" och senare som "Gruppeneinteilung der Patentklassen". Mellan de fullständiga omtryckningarna publicerades ändringar i form av "Änderungen" and "Ergänzungslieferungen".

Mellan 1958 och 1975 ersattes ungefär 40 procent av de ursprungliga grupperna med grupper från det samtidigt framväxande internationella patentklassystemet (IPC). De nya IPC-baserade delarna använde oftast IPC:s numrering av grupperna, men behöll DPK:s subklassymboler. Man kan dock inte ta för givet att indelningen av de IPC-baserade delarna var identisk med den i IPC1. Ibland sparades delar av den gamla klasslistan. Ibland reviderades delar internt vid det tyska patentverket och fick gruppnummer som aldrig användes i IPC, eller som kom att användas för andra saker.

Versionskontroll och markering av förändringar i pdf-klasslistan

Den svenska översättningen av DPK publicerades 1948, och den utgör grunden för pdf-klasslistan, som alltså inte innehåller tidigare versioner av klasslistan. Under hela den tyska klasslistans livstid gjordes förändringar. Fram till 1965 översattes förändringarna till svenska och dokumenterades noga. Efter 1965 gjordes inga översättningar, och förändringarna dokumenterades bara sporadiskt och under de sista åren uppenbarligen inte alls. Förändringarna under perioden efter 1965 är därför kanske inte alltid korrekt speglade. Däremot finns en dokumenterad slutpunkt genom den slutliga tyskspråkiga versionen från 1971.

I de fall då titlarna har förändrats har oftast samtliga formuleringar behållits, med en uppgift inom hakparentes i högermarginalen om vilka år den var giltig. För rättelser och ändringar av rent redaktionell karaktär har dock bara den senaste lydelsen behållits. De IPC-baserade delarna av klasslistan identifieras genom grå bakgrund. I många fall har delar av IPC1 infogats för att ersätta ändringar som inte har översatts till svenska. De är på engelska, och endast sådana anpassningar har gjorts som enkelt har kunnat göras genom jämförelse med den tyska originaltexten.

Reviderade delar har placerats direkt efter sin motsvarighet i den ursprungliga listan, både i subklassförteckningarna och i själva klasslistorna. Det gör att man ibland är tvungen att leta efter samma teknik på flera olika ställen. Vid revisioner återanvände man tyvärr ofta klassymboler som använts tidigare. Det finns därför många fall där samma klassymbol under olika perioder har använts för helt olika teknik.

Klassymbolerna

Klassymbolerna i det tyska klassystemet är inte alls lika enhetliga som i IPC, utan kan se ut på många olika sätt. Dessutom har skrivsättet varierat kraftigt mellan olika länder och olika tidsperioder. För att kunna göra en korrekt sökning måste man veta vilka olika delar som ingår i klassymbolen. Som exempel är 65a1-10 inte samma sak som 65a-1/10.

Klassymbolen börjar alltid med ett klassnummer, som är ett tal mellan 1 och 89.

Klassnumret följs i de flesta klasserna av en subklassbokstav. Klasserna 16, 60, 69 och 73 är dock undantag – de klasserna har bara en subklass och därför används ingen subklassbokstav.

I en del subklasser innehåller subklassymbolen även ett delsubklassnummer efter bokstaven. Den kan vara mellan 1 och 11.

De flesta subklasserna är indelade i grupper, vilket innebär att klassymbolen innehåller ett gruppnummer, som är ett tal mellan 1 och 158. Subklasserna 6e, 8o, 12b, 12s, 15f, 27a, 38l, 42s, 46h, 67b, 78f och 87c är undantag. De har ingen gruppindelning utan den fullständiga klassymbolen består bara av subklassymbolen.

I många fall följs gruppnumret av ett subgruppnummer. Användandet av subgruppnummer i äldre klasslistor inte innebär inte att det finns en hierarkiskt överordnad "huvudgrupp", utan det var bara ett sätt att hantera numreringen. Subgruppnumret kan ha två till fyra siffror, och kan vara från 00 och uppåt.

I Svensk Patentdatabas och pdf-klasslistan har klassymbolerna standardiserats på så sätt att ett bindestreck separerar klass/subklassymbolen och gruppnumret och ett snedstreck separerar gruppnumret och subgruppnumret. Här är några exempel på fullständiga klassymboler:

3e-5
6e
15i-6
21a4-35/18
45a-3/421
46a11-4
60-22
73-8/03
81e-148/03

Rubriker

De ursprungliga delarna av den tyska klasslistan har inte en hierarkisk struktur på samma sätt som IPC. I många subklasser finns dock mellanrubriker, liknande IPC:s "guidance headings". De fungerar som "tomma huvudgrupper" och definierar delvis en hierarkisk struktur. Rubrikerna kan vara feta eller normala. Feta rubriker är hierarkiskt överordnade.

Fel och rättelser

Klasslistorna har samlats ihop från olika källor och har till stor del genererats genom optisk teckenigenkänning (OCR). Om ni hittar något fel är ni välkomna att höra av er, så att vi kan göra rättade sidor.