Han utbildade sig i medicin vid Lunds universitet och var professor i medicin med inriktning på njursjukdomar vid samma universitet under åren 1957 till 1971.

Människor med kroniska njurproblem behöver livslång dialysbehandling för att rena blodet. Alwalls artificiella njure var den första konstgjorda njuren som var kliniskt användbar, den testades för första gången för dialys på en patient 1946. Då hade han tidigare genomfört dialys på kaniner.

1961 grundade Nils Alwall, tillsammans med industrimannen Holger Crafoord, företaget Gambro. Genom Alwalls uppfinnartalanger och medicinska kompetens, i kombination med Crafoords industriella erfarenheter och kapital, kunde de tillsammans bygga upp ett världsföretag.

Alwall fick 1967, tillsammans med sin kollega B.L. Östergren, patent på den första dialysutrustningen. Samma år började konstgjorda njurar för engångsbruk och dialysapparater masstillverkas. Företagets första anläggning utanför Sverige byggdes i Hechingen i Tyskland på 1970-talet. Gambro har även utvecklat andra teknologier för att behandla blod utanför kroppen, till exempel i samband med hjärtoperationer. Ett annat område är blodkomponentteknologi, där man separerar blodet i olika beståndsdelar för att sedan återanvända olika blodkomponenter. Detta används i vården av cancerpatienter.

2006 får Gambro nya ägare, Indap Sweden AB, ett företag som ägs gemensamt av EQT (ett riskkapitalbolag i norra Europa) och Investor AB. Nya Gambro är således ett fokuserat medicintekniskt företag med siktet inställt på att bli ledande inom området för syresättning av blod utanför kroppen.

Registrerade skydd

Patentnummer SE218441 från år 1965:

Dialysanordning för rening av blod eller andra vätskor

Patentnummer SE301029 från år 1967:

Dialysanordning for rening av blod eller andra vätskor

Källa

Johnson, Anders: Entreprenören bakom allt, 2002