Det som skyddas enligt upphovsrättslagen är ”litterära och konstnärliga verk”, vilket används som ett sammanfattande begrepp. I praktiken handlar det om en hel rad verkskategorier. De verk som omfattas av lagens skydd är texter, datorprogram, musikaliska eller sceniska verk, filmverk, fotografiska verk eller annan bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst, samt andra typer av verk.

Det upphovsrättsliga skyddet innebär att ingen annan än upphovspersonen själv har rätt att använda verket i ursprungligt eller bearbetat skick genom att framställa exemplar av det eller att göra det tillgängligt för allmänheten på olika sätt (den ekonomiska rätten). Den som vill använda ett upphovsrättsligt skyddat verk måste därför som utgångspunkt alltid fråga upphovspersonen om lov innan användning får ske. Det finns ett även antal undantag och inskränkningar i upphovsrätten. Dessa innebär att vissa typer av specifik och definierad användning kan ske utan att man måste fråga upphovspersonen om lov, till exempel kopiering för privat bruk och kopiering som sker inom ramen för användningen av avtalslicens (läs mer om avtalslicens under fråga 10).

Upphovsrätten innebär även att upphovspersonen alltid har rätt att namnges i samband med att hans/hennes verk används, om det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt. Upphovspersonen har dessutom rätt att motsätta sig kränkande ändring av verket eller att verket förekommer i ett kränkande sammanhang (den ideella rätten).

Den ekonomiska rätten kan upphovspersonen välja att överlåta helt eller delvis till någon annan. Överlåtelsen regleras antingen genom ett skriftligt upphovsrättsavtal, där det framgår hur användaren får lov att nyttja verket, eller genom en muntlig överenskommelse.

Den ideella rätten handlar istället om vilket inflytande upphovspersonen har över det som har skapats och hur han eller hon ska erkännas för sitt skapande. Den här rätten är tvingande till upphovspersonens förmån och kan inte avtalas bort eller övertas av någon annan. Däremot kan upphovspersonen välja att efterge sin ideella rätt, genom att exempelvis avstå från att bli namngiven. Detta kan dock endast göras till en begränsad art och omfattning, det vill säga inte för hela upphovsrättens livstid (70 år efter upphovspersonens död).

I Sverige används inte direkt begreppet "public domain" i upphovsrättslagen. Istället kan det förklaras som verk där upphovsrätten har löpt ut, där upphovspersonen har avstått från sin upphovsrätt, eller där upphovsrättsligt skydd aldrig har funnits. När ett verk anses vara i public domain innebär det att det är fritt för allmänheten att använda det utan de upphovsrättsliga begränsningar som tidigare kunde ha funnits.

Några exempel: Enligt huvudregeln skyddas fotografiska, musikaliska, litterära och konstnärliga verk i 70 år efter upphovspersonens död. Fotografiska bilder skyddas i 50 år efter att de har skapats. Efter att denna skyddstid har löpt ut blir verket eller bilden fritt att använda för vem som helst.

Tänk på att länder utanför EU kan ha andra skyddstider för upphovsrätt. När det gäller verk som först getts ut i ett annat land än Sverige, se internationella upphovsrättsförordningen.

Att göra verket tillgängligt för allmänheten kan ske på några olika sätt:

1) Överföring till allmänheten. Sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket, exempelvis över Internet.

2) Offentligt framförande. Gäller bara när verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats där allmänheten kan ta del av verket. Exempel är livekonserter som även visas på storbildsskärmar på plats.

3) Offentlig visning. Gäller bara sådana fall när ett exemplar av ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Visning av ett konstverk i en utställningslokal dit allmänheten har tillträde är ett exempel på offentlig visning

4) Att sälja, hyra ut, låna ut eller på annat sätt sprida ett exemplar till allmänheten. Detta ligger också inom upphovspersonens ensamrätt och upphovspersonen bestämmer därför när det får ske.

När det gäller objekt i ett museums samlingar som tidigare anställda har skapat i tjänsten, som fotografier, texter för utställningar eller faktasammanställningar för guidningar, beror muséets rättigheter på olika faktorer. Utgångspunkten är att den anställde som skapat verken har upphovsrätten till dem. För att arbetsgivaren ska få använda dessa krävs vanligtvis ett avtal mellan den anställde och arbetsgivaren, antingen genom anställningsavtal, kollektivavtal eller ett separat avtal.

Om ett sådant avtal saknas kan man tillämpa den så kallade "tumregeln". Den innebär att arbetsgivaren får använda det verk den anställde skapat inom sin normala verksamhet, men att upphovsrätten ligger kvar hos den anställde. För att upphovsrätten ska övergå till arbetsgivaren krävs ett uttryckligt och specificerat avtal.

Vad som utgör muséets "normala verksamhet" bedöms utifrån när verket skapades. Om det nyttjande som arbetsgivaren nu vill utföra utfördes när verket skapades så ligger det inom arbetsgivarens "normala verksamhet".

Rättsövergången gäller dock endast verk som skapats av en arbetstagare som ett led i dennes arbetsuppgifter eller efter instruktion av arbetsgivaren. Verk som skapats utanför tjänsten, som typiskt sett ligger utanför arbetsbeskrivningen eller motsvarande för den anställde omfattas alltså inte.

Exempel:

1. Ett museum som bedrivit utställningsverksamhet sedan 1975 lät en anställd fotografera objekt för museets räkning 1979. Fotografierna ställdes ut i museets entré. Museet kan fortfarande ställa ut dessa fotografier. Eftersom museet inte digitaliserade eller publicerade fotografierna på internet vid den tiden, omfattar den normala verksamheten inte digitalisering och internetpublicering av just dessa fotografier.
   
   
2. Ett museum som har publicerat information på sin hemsida sedan 2005 lät en anställd fotografera vissa av museets objekt 2022. Fotografierna publicerades digitalt på museets webbplats. Detta faller inom ramen för museets normala verksamhet vid tidpunkten för skapandet av fotografierna. Om museet 2024 skulle vilja använda dessa bilder för att tillverka och sälja brickor skulle detta dock inte vara tillåtet utan ett särskilt avtal. Detta på grund av att det inte var en del av museets normala verksamhet när verket skapades.

Från och med 2023 gäller att om huvudmotivet i ett fotografi är ett konstverk för vilket upphovsrätten inte längre gäller, eller som tillkom för så pass länge sedan att det aldrig var skyddat av upphovsrätt, så är fotografiet fritt att använda.

Med det sagt så ska man komma ihåg att om fotot också inkluderar andra motiv och konstverket inte är det huvudsakliga motivet, gäller framställarens ensamrätt enligt huvudregeln. Tänk också på att om avbildningen i sig når upp till verkshöjd så uppstår också en upphovsrätt.

Det upphovsrättsliga begreppet ”konstverk” omfattar många olika objekt, inklusive målningar, skulpturer, fotografier, grafik, alster i relief (som medaljer och mynt), textiltryck, konstvävnader, mosaiker och vissa typer av glas- och keramikarbeten. Dessutom omfattar begreppet även byggnadskonst och brukskonst.

Rätten att bli namngiven innebär att namnet ska anges i samband med att verket eller objektet som skyddas av en närstående rättighet används på olika sätt. Den här rätten tar bara sikte på den fysiska upphovspersonen, alltså personen som har skapat verket. Rätten för upphovspersonen att bli namngiven hänger även ihop med kravet att ange källan enligt god sed.

Upphovspersonen kan inte sälja sin ideella rätt, men kan välja att avstå från den i vissa fall. Detta kan exempelvis ske genom att upphovspersonen avstår från att bli namngiven. Ett sådant avstående kan dock endast ske i begränsad omfattning, och inte för hela upphovsrättens varaktighet (70 år efter upphovspersonens död) eller för en längre period i allmänhet.

Hanteringen av verk där upphovspersonen är okänd kan vara utmanande när det gäller att respektera upphovsrätten. Ett centralt krav för användning av upphovsrättsligt skyddade verk är att ange upphovspersonens namn. Om denne är okänd finns risken att användningen av verket kan resultera i upphovsrättsintrång.

För att korrekt hantera sådana verk är det viktigt att först fastställa om verket fortfarande är skyddat. Om upphovspersonen har varit avliden i mer än 70 år är verket fritt att använda, då upphovsrätten anses ha löpt ut. Om man inte har tillgång till upphovspersonens namn kan detta försvåra detta fastställande.

Man kan då försöka bildsöka i Google eller annat bildsökningsverktyg för att se om det går att hitta upphovspersonen till verket. Som alternativ kan man kontakta upphovsrättsliga organisationer som organiserar den typ av upphovspersoner inom den konstnärskategori man letar i. Som exempel kan nämnas Bildupphovsrätt (bild/konst), Alis (text) och Stim (musik).

Om upphovspersonen varit avliden i mindre än 70 år kan man behöva kontakta upphovspersonens rättsinnehavare (exempelvis arvingar) för att få rätt att använda verket i fråga.

Där det är fråga om fotografisk bild (obs! för fotografiskt verk gäller det ovanstående) måste man veta när bilden är framställd för att kunna avgöra om det gått 50 år sedan dess. Om så skett är bilden fri att använda.

När kulturarvsinstitutionen tar emot material till sina samlingar är det viktigt att säkerställa att den som lämnar in materialet är rättsinnehavare till de ingående objekten, särskilt när det gäller fotografier. Tänk på att avtala med rättsinnehavaren om den användning som museet har tänkt sig redan vid mottagandet. Om kulturarvsinstitutionen till exempel planerar att digitalisera och tillhandahålla digitala kopior av objekten via internet krävs särskilda rättigheter för denna användning. Det kan vara nödvändigt att förhandla om och erhålla specifika tillstånd för digital publicering på internet.

Om objekten i samlingen är skyddade av upphovsrätt kan kulturarvsinstitutionen endast visa upp själva exemplaren av dem om man inte har förvärvat relevanta upphovsrättigheter.

En annan möjlighet för kulturarvsinstitutionen är att i efterhand försöka få en avtalslicens på området, till exempel med Bildupphovsrätt för foto- och konstverk. Detta kan underlätta för institutionen att använda och tillgängliggöra materialet på ett lagligt sätt då man kanske vid överlåtelsetillfället inte avtalade om en senare önskad hantering av materialet.

För att underlätta för olika typer av användare av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer har en särskild modell kallad avtalslicens skapats av lagstiftaren. En avtalslicens gäller när det är fråga om en storskalig användning av verk eller bilder som är skapade av många olika upphovspersoner. Avtalslicensen kan då ge en användare möjlighet till betydligt enklare och i övrigt tillståndsfri användning på de sätt som användaren önskar.

För att en avtalslicens ska gälla krävs att det handlar om en situation där stora mängder verk eller bilder kan komma att användas och där det på förhand inte är möjligt för användaren att avgöra vilka verk som kommer att omfattas, samtidigt som alla verk på området behöver kunna utnyttjas av användaren. En annan förutsättning för avtalslicens är att det handlar om ett avgränsat användningsområde. Med det menas att användningen bara får ske för viss verksamhet eller i ett särskilt syfte.

En avtalslicens tillhandahålls vanligen av en särskild organisation inom det verksområde licensen avser, exempelvis Stim om det avser upphovsrättsligt skyddade musikaliska verk eller Copyright Bonus Access om det avser text eller olika typer av illustrationer eller fotografier. Avtalslicensen tillhandahålles vanligen mot ersättning. Denna ersättning delas sedan efter ett visst fördelningsförfarande mellan de berättigade upphovspersonerna till verken.

Reglerna för porträtt finns i 27 § i upphovsrättslagen. Där specificeras att när det kommer till beställda porträttbilder får upphovsmannen inte överlåta sina rättigheter utan tillstånd från beställaren, eller efter beställarens död, från dennes efterlevande make och arvingar. Denna regel gäller endast för bilder beställda av privatpersoner.

När det handlar om fotografier av personer som fortfarande lever måste man också följa dataskyddsförordningen, även känd som GDPR. Detta innebär att behandlingen av personuppgifter, inklusive fotografi av levande personer, måste ske i enlighet med dataskyddslagstiftningen för att säkerställa skyddet av den personliga integriteten.

IMY

Verkshöjdsbegreppet, numera kallad originalitetskriteriet efter en dom i EU-domstolen, utgör grunden för vad som är skyddsvärt enligt svensk upphovsrättslagstiftning. Det handlar inte om någon särskild kvalitet på alstret för att skydd ska ges utan om vissa egenskaper som ska vara uppfyllda. Nivån som krävs i Europa och övriga världen är vanligen ganska lågt satt.

Enligt EU-domstolen gäller följande för att upphovsrättsligt skydd ska uppstå:

• Det som skapas ska vara originellt genom att
• det är resultatet av ett intellektuellt skapande genom att
• avspegla personligheten hos kreatören genom att
• denna har gjort fria och kreativa val när alstret (verket) skapats.

Om ett alster har upphovsrätt eller ej kan bara avgöras med bindande verkan av en domstol.

Exempel:

Om man hittar en rot i skogen som är fint formad och färgad är det inte i sig ett konstverk som kan få upphovsrätt, utan bara ett funnet objekt. Men om man monterar in roten i en ram och målar en bakgrund (exempelvis en sol som lyser på en strand) och dekorerar roten med olika element som man själv valt (exempelvis knyter ett band runt roten och flätar fast gräs och blommor runt den) så kan det resultera i ett verk som skyddas av upphovsrätten.

Det kan vara bra att komma ihåg att idéer, fakta eller ämnesområden inte skyddas av upphovsrätten. Till exempel är ett scoop (en idé eller en nyhetshändelse) som man baserat en artikel på fritt för alla att rapportera om, men själva artikeln i form av dess formuleringar, struktur och utformning skyddas av upphovsrätten.

En sak att tänka på när det gäller användning av text (men även musik och rörlig bild, dock INTE stillbildsfotografi) är att man kan citera ur sådana verk. Citaträtten innebär att du får citera ur utgivna eller offentliggjorda verk genom att du, i ditt egna verk, använder delar av någon annans verk i den utsträckning det är motiverat för att analysera, diskutera eller belysa en ståndpunkt i ditt verk. Citaträtten kan alltså inte användas för att förhöja upplevelsen eller funktionen av ditt eget verk, då krävs det tillstånd från rättighetshavaren.

När det kommer till tidningsurklipp är det viktigt att göra en noggrann kontroll av rättigheterna. Det kan finnas flera olika rättsinnehavare, såsom journalisten för texten respektive fotografen eller illustratören för bilden. Eller så har förlaget rättigheter till hela artikeln. Detta kan bero på när eller om artikeln beställdes eller är resultatet av en införsäljning av fotografen. Om tidningen fortfarande existerar är det bäst att kontakta dem för att klargöra vilka rättigheter som gäller. Om tidningen inte längre finns kan deras rättigheter ha övergått till ett annat förlag eller tillbaka upphovspersonerna.

När det gäller att visa tidningsurklippen i en fysisk utställning är det tillåtet att visa originalklippen. Exemplar av verk som är offentliggjorda visas offentligt enligt 8 och 20 § upphovsrättslagen. Det är dock inte tillåtet att digitalisera och till allmänheten överföra det digitala exemplaret av tidningsartikeln via internet, om den är skyddad enligt upphovsrätten.

En annan möjlighet är att kontakta Bonus Copyright Access för att försöka få en avtalslicens som täcker användningen av ett stort antal klipp. Det är viktigt att klargöra exakt hur tidningsurklippen kommer att användas för att säkerställa att licensen täcker önskad användning.

Om du har något av följande objekt i din samling och vill avbilda dem eller göra dem tillgängliga digitalt, finns det några saker att tänka på:

1. Tekniska ritningar: Om ritningarna har ett personligt drag och inte enbart innehåller teknisk information kan de skyddas som upphovsrättsliga verk. Det är viktigt att kontrollera om ritningarna har tillräcklig individualitet för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Enligt ett svenskt rättsfall från 1998 ansåg Högsta domstolen att ett antal arkitektritningar hade tillräcklig individualitet för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd, trots att deras huvudsakliga funktion var att förmedla teknisk information.
2. Slöjd- och hantverksföremål De kan skyddas som brukskonst enligt upphovsrättslagen.
3. Plastleksaker som exempelvis har koppling till vissa filmer eller verk i plastisk form (ett formbart material, exempelvis lera, gips, sten, metall eller liknande) av beskrivande art: Plastleksaker skyddas som brukskonst. Verk i plastisk form av beskrivande art, såsom exempelvis arkitekturmodeller och anatomiska modeller, kan skyddas som litterära verk enligt upphovsrättslagen.
4. Designmöbler: Designmöbler kan skyddas som brukskonst enligt upphovsrättslagen.
5. Texten på vykort: Denna kan, om den anses vara ett verk, vara helt skyddad om den inte är offentliggjord eller utgiven, dvs tillgängliggjord eller spridd till allmänheten. Ett vykort eller personligt brev är vanligen bara avsett för mottagarens ögon, vanligtvis en eller ett fåtal privatpersoner. Sådana skrifter kan alltså inte anses tillgängliggjorda eller spridda till allmänheten. Därför får sådana verk exempelvis inte spridas vidare eller digitaliseras utan upphovspersonens eller dennes rättsinnehavares tillstånd.

Om upphovsrätten till verken fortfarande är giltig, det vill säga att upphovspersonen inte har varit död i mer än 70 år, måste du söka upp rättsinnehavaren för att få tillstånd att avbilda och göra dem tillgängliga digitalt. Detta kan göras genom ett licensavtal. Om det finns många liknande upphovsrättsliga objekt kan du också kontakta en organisation som företräder dessa rättigheter för att försöka få en avtalslicens med dem.

Om verken ingår i din kulturarvsinstitutionens samlingar men inte längre finns i handeln och det inte finns någon organisation att ingå avtalslicens med, kan viss användning ändå genomföras enligt 16 e § upphovsrättslagen.

15 b (och c) §. Museer får framställa exemplar av verk som de har lovlig tillgång till, dock inte datorprogram, för att utföra text- och datautvinning för forskningsändamål. Med text- och datautvinning avses en automatiserad teknik som används för att analysera text och data i digital form i syfte att generera information. Exemplaren får inte behållas längre än vad som är nödvändigt för ändamålet och får inte användas för andra ändamål. Exemplaren ska lagras på ett sätt som hindrar obehörig användning. Upphovspersoner får vidta proportionerliga åtgärder för att säkerställa integritet och säkerhet i nätverk och databaser som innehåller verk. Avtalsvillkor som inskränker rätten att använda verk enligt denna paragraf är ogiltiga.

16 §. Museer har rätt att framställa exemplar av verk för bevarandeändamål. Avtalsvillkor som inskränker den rätten är ogiltiga.

16 a-e §§. Innehåller regler om så kallade herrelösa verk, vilket är ett koncept som tar sikte på kulturarvsinstitutioners användning i vissa fall.

26 n. Om ett exemplar av ett originalkonstverk överlåts från en privatperson till ett museum som är öppet för allmänheten och som bedriver verksamhet utan vinstsyfte samt om försäljningen skett utan att en förmedlare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden medverkat utgår inte ersättning för följerätt till upphovspersonen.

Enligt 8 § upphovsrättslagen anses ett verk offentliggjort då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten, exempelvis gjorts tillgängligt via internet. Lovligen innebär att det gjorts med upphovspersonens tillstånd eller samtycke eller enligt lag.

Ett verk anses utgivet, då exemplar har förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten med upphovsmannens samtycke. Med detta avses att åtminstone ett exemplar av verket bjudits ut genom någon form av marknadsföringsåtgärd.

Kan ett verk anses vara offentliggjort när en rättsinnehavare lämnat verket till en offentlig institution såsom ett arkiv eller ett museum? Det skulle det kunna vara om överlämnandet av verket av en legitim rättighetsinnehavare innebär att institutionen får tillstånd att visa det för allmänheten. Om överlämningen är villkorad av någon form av sekretessklausul (så att verket inte får presenteras offentligt av institutionen) under viss tid skulle det förmodligen anses att verket inte anses offentliggjort förrän sekretessen upphör att gälla.