Rättsfallet är omfattande och komplext. Dessutom avgjordes det i två omgångar av Svea hovrätt eftersom en av de åtalade inte var närvarande den första gången. För denna person stod tingsrättens dom kvar (även i skadeståndsdelen). Texten nedan handlar framförallt om de tre övriga åtalade personerna.

Sammanlagt fyra personer ansågs vara ansvariga för verksamheten i TPB (The Pirate Bay) och dömdes till fängelse för medhjälp till upphovsrättsintrång mellan fyra månader och ett år.

Själva huvudbrotten upphovsrättsintrång begicks av okända användare av TPB genom otillåten överföring till allmänheten. Även om ingen av dessa identifierades så dömdes de fyra åtalade personerna för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

Problematiken (avseende de tre som prövades) i hovrätten handlade mycket om att bedöma om det skulle anses bevisat att de åtalade personerna hade hjälpt till tillräckligt mycket genom sina olika ageranden med TPB. Svea hovrätt ansåg att själva tillhandahållandet av tjänsten TBP objektivt utgjorde straffbart främjande av de upphovsrättsbrott som användarna begick.

De ageranden som de tre enskilda åtalade personerna prövade av hovrätten ansågs ha gjort och också haft så kallad uppsåt till var:

Programmering, systematisering och daglig drift av tjänsten, tillhandahållande av datorer, bredbandsuppkoppling och datorskåp till TPB och indrivningar av fordringar, medverkan till ingående av annonsavtal och operativ utveckling av TPB (systematik, sökfunktion och databas).

Det kanske mest uppmärksammade med den rättsliga hanteringen av TPB var att de åtalade personerna utöver fängelsestraffen också dömdes att betala så kallat solidariskt skadestånd på cirka 45 miljoner kronor, ett belopp som med räntor är betydligt högre idag.

Ett exempel på verk som avser design av bruksföremål är ficklampan Mini Maglite. Målet handlade om ficklampan skulle anses vara skyddad av upphovsrätt. Högsta domstolen ansåg att det för formgivna produkter (alster av brukskonst) skulle krävas tillräckligt mycket originalitet, självständighet och individualitet för att designen skulle förtjäna ett långvarigt skydd ( Se Nytt juridiskt arkiv 2009, sidan 159.)

Även om Högsta domstolen konstaterade att det fanns ficklampor som liknade Mini Maglite så ansåg domstolen ändå att formgivningen distinkt höjde sig över banal eller trivial nivå och att det inte handlade om en rutinmässig arbetsinsats. Det framstod också som sannolikt att någon annan person i motsvarande arbetssituation skulle ha gett ficklampan en delvis annan utformning.

Helhetsintrycket var att ficklampan ansågs vara något mer än ett funktionellt objekt samt ett prov på en konsekvent och välavvägd formgivningsinsats. Därför ansågs ficklampan förtjäna ett upphovsrättsligt skydd. Högsta domstolen betonade dock att det handlade om ett gränsfall. I rättsfallet nämnde också domstolen, även om målet egentligen inte gällde den frågan, att själva skyddsomfånget skulle vara snävt.

En person (fotografen) hade skapat en webbsida åt ett företag (Q) och i det uppdraget tagit fotografier som infogats på webbsidan. En annan person övertog uppdraget att producera webbsidan. Ett par bilder som fotografen tagit fanns med på webbsidan. Den nya webbsides-konstruktören (PAU) använde en skärmdump på sin nya kunds webbsida som kundreferens. Problemet i rättsfallet var att skärmdumpen innehöll två foton som fotografen tagit. (Se Nytt juridiskt arkiv 2010, sidan 135.)

Lagändringar skedde under tiden som webbsidan innehöll skärmdumpen så den här redogörelsen är en förenkling av vad som gäller i dag. I Högsta domstolen (HD) var det inte fråga om bilderna skulle anses vara upphovsrättsliga verk. Däremot ansågs fotografierna vara skyddade av den närstående rättigheten till fotografisk bild i upphovsrättslagen. HD ansåg vidare att PAU både hade framställt exemplar och tillgängliggjort bilden för allmänheten. Dessutom ansågs inte någon inskränkningsregel vara aktuell. Därmed ansågs agerandet vara i strid mot upphovsrättslagen. Ersättningen sattes dock lågt, 400 kr per bild och 1000 kr för lidande och annat förfång. Notera dock att nya ersättningsregler numera gäller. HD ansåg dock att intrånget fick anses vara ”tämligen bagatellartat”.

Även om inte ersättningen blev särskilt hög så är det en god idé att vara försiktig med användande av bilder på nätet.

En fotograf hade fotat Evert Taube och lämnade på 60-talet över ett fotografi till EMI, med tillstånd att använda fotot om bolaget dessförinnan kontaktade fotografen. EMI gav ut en Taubeskiva med fotografiet på omslaget enligt tillstånd. När EMI 2003 gav ut en nyutgåva av skivan med omslagsbilden i CD-format stämde först fotografen EMI, men parterna kom sedan överens om en förlikning. (Se Nytt juridiskt arkiv 2010, sidan 559.)

Det aktuella rättsfallet handlar om att fotografen stämde Åhléns som i egenskap av återförsäljare hade marknadsfört skivan i en katalog genom en bild på skivomslaget. Fotografen ansåg att detta utgjorde en olovlig exemplarframställning av fotot.

Högsta domstolen (HD) konstaterade att användningen av CD-konvolutet i katalogen utgjorde exemplarframställning i upphovsrättslagens mening. I allmänhet krävs då ett tillstånd från rättighetshavaren. Tillståndet kan uppkomma genom ett uttryckligt avtal (vilket är tydligast) eller underförstått (vilket är krångligare).

I detta fall handlade det om ett verk på en förpackning. För just dessa typer av verk ansåg HD dock att ett samtycke till köparen (EMI) också omfattade köpare i senare led. Även om något samtycke inte fanns mellan fotografen och EMI när Åhléns framställde katalogen så ansågs det senare tillståndet till EMI också ge återförsäljaren Åhléns möjligheten att använda konvolutet för marknadsföring. Åhléns ansågs därför inte ha begått upphovsrättsintrång.

Rättsfallet är mycket speciellt, komplicerat och omdiskuterat. Viktigaste lärdomarna är dock att det gäller att vara försiktig med användning av fotografier. Om tillstånd lämnas bör parterna också vara tydliga med vad tillståndet omfattar och vilka som berörs av tillståndet. Detta är extra viktigt när fotografier används på varor som marknadsförs i flera led. Rättsfallet kan delvis ses som ett undantag från huvudregeln att bara avtalsparterna normalt påverkas av ett avtal.

Gruppen Landslaget hade på 70-talet en hit med låten Tala Om Vart Du Skall Resa. Gruppen Drängarna hade på 90-talet en hit med låten Vill du bli min fru. Båda dessa låtar hade intron och mellanspel som består av tämligen enkla melodier på fiol. (Se Nytt juridiskt arkiv 2002, sidan 178.)

Högsta domstolen ansåg att den korta fiolmelodin i Landslagets låt i sig framstod ”…melodiskt och instrumentellt som väl avgränsad från övriga inslag i kompositionen och tillräckligt egenartad för att den ska framstå som ett självständigt verk”. Melodislingan i Landslagets låt var alltså skyddad av upphovsrätt.

Därefter konstaterades att Drängarnas fiolslinga skiljde sig åt i slutet på fraserna samt att de två melodislingorna hade olika tempo och getts något skild harmonik. Trots detta ansågs likheterna vara så påfallande att Drängarnas melodislinga vid en helhetsbedömning ansågs vara ett objektivt intrång i det skyddade verket.

Motparten hade hävdat att Drängarnas fiolslinga hade tillkommit helt oberoende av Landslagets fiolslinga, vilket kallas ”oberoende dubbelskapande” och att skaparen bakom Drängarnas låt snarare hade influerats av en annan svensk folkmelodi.  Domstolen ansåg dock att de två fiolslingorna var så lika att det skulle ställas upp höga krav för att bevisa att det handlade om ett oberoende dubbelskapande. Att Landslagets låt dessutom var känd (på 70-talet) bidrog också till att det inte ansågs sannolikt att Drängarnas fiolslinga hade tillkommit oberoende av Landslagets fiolslinga. Därmed ansågs Drängarnas låt bryta mot upphovsrätten.

(Idag står tre personer från Landslaget också angivna som kompositörer till Drängarnas låt hos Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, STIM).

Gör en egen utvärdering

Lyssna på båda låtarna och jämför. (Sök på Internet)
Vad tycker du? Anser du att fiolslingan är originell? Tycker du att de båda slingorna är tillräckligt lika? Kan Drängarnas fiolslinga ha uppstått oberoende av Landslagets? Hade du gjort en annan bedömning om Drängarnas slinga hade framförts på något annat instrument, som till exempel gitarr eller trumpet?